Måste upp igen
Idag så verkar jag ha överlevt dagen i alla fall, men å andra sidan är inte dagen slut ännu. Jag hoppas att jag har lite mer energi att lägga på mitt välmående i morgon. Jag är så ensam och uttråkad, det känns som att hela livet bara glider förbi i superfart. Ska det fortsätta så här tråkigt vill jag ha pengarna tillbaka. Jag kommer inte för mig att göra något skoj, eller snarare ingenting alls. Jag måste nog tvinga mig till aktiviteter om det skall bli något. Min depression blir ju inte bättre av att göra ingenting… däremot sämre… mycket sämre till och med. Jag har fått receptet för att lyckas bli av med min depression, av min psykolog… och det är att ta tillbaka de delar man förlorar eller har förlorat.
Jag vet att jag verkligen måste få in ett socialt liv i mitt liv… då det är någonting som jag har släppt totalt. Jag träffar bara familjen numera, jag träffar knappt någon utomstående alls… på sin höjd att man slänger några artighetsfraser på granntanten emellanåt. Jag har så många områden av livet att ta tillbaka, så jag vet inte hur jag skull klara av att ta tillbaka de alla. Det jag rent instinktivt känner på mig att jag skall börja med är det sociala livet. Det ger så mycket energi till själen att jag borde orka ta hand om kroppen med kost och motion, vilket då får bli mitt andra steg.
Som tredje sak får bli att skaffa mig ett jobb som jag orkar med, med tanke på min smärt och stressproblematik. Men innan tredje steget tas måste jag få lite framgångar med mitt psykiska och fysiska mående, viket borde komma vartefter jag sköter träningen och maten, samt får hjälp av en psykolog med mitt mentala. Det låter inte som en omöjlig plan det här… det borde gå med lite av guds hjälp och vaselin. Jag måste tillägga att det låter väldigt simpelt när man läser det… men det mentala är starkt, och kan vara jävligt utmanande att vinna över.
