Lång dag
Jag vaknade som vanligt många timmar för tidigt, det var nästan morgon, nästan bara, faktum är att klockan inte slagit fem ännu. Jag kände försiktigt efter om alla kroppsdelar var med. Jag gick igenom kroppen från huvud till tå, kände efter hur mina ben kändes… bra, vidare till ländryggen… också bra, jag lät min uppmärksamhet stanna till på bäcken partiet… hmm, det känns skitbra faktiskt, rent av förvånande bra. Jag tvekade lite inför nästa test… äh, vafan… jag testar… fortfarande liggande på rygg, i den position jag vaknade i bestämmer jag mig för att belasta milt bäcken. Jag pressar ner höger ben i madrassen och väntar… ingenting händer, även om jag visst känner lite grand från min si-led, så verkar det som värken är borta.
Benet på min högra sida, alltså den sidan som min onda si-led sitter på, pressar jag ner i madrassen och börjar försiktigt lyfta mitt vänstra ben… jag känner hur det börjar smärta lite lätt i leden och släpper ner benet i madrassen igen. Känner efter igen, ingen värk ännu, även om jag känner lite irritation i bäckenet och ner i dåliga sidans ben. Jag gör ett till försök att belasta leden på. Den här gången lyfter jag vänstra benet tills det lättar från madrassen… KLONK! Det klonkade till i den dåliga bäckenleden… inget tvivel, det var den onda Si-leden som klonkade, och tackar, tackar… värken drog igång rejält igen.
Det första jag tänkte på när jag slog upp ögonen strax innan fem i morse var – skit också, det är idag jag skall på kalas hos farsan! Jag fick en lätt känsla av illamående när jag insåg vad det innebär. Efter klonket så blev inte tanken på att åka bil i en hel timme, det minsta lockande… det blir en helvetesdag idag, det är säkert. Jag ser självklart fram mot att träffa farsan och syskonen, men jag vet också vad fakturan landar på ikväll… värkfakturan tänker jag på. Om jag ska titta på det positiva med den här dagen så är det att jag får träffa många av de som står mig allra närmast… och det är härligt.
Jag kommer att ladda upp med extra medicin för att inte få ett smärtgenombrott, modell större. Det här med värk och smärtproblematik är inte så lätt att få en utomstående att förstå. Jag får ofta höra att – du som haft ont länge borde väl ha vant dig! Nej, tyvärr fungerar det tvärtom, hjärnan blir vältränad i smärtcentret och blir ännu bättre på att känna smärtan. Jag tror att kronisk värk och psykisk ohälsa har den egenskapen att… den som inte gått igenom skiten, kan aldrig föreställa sig hur det är. Faktum är att t. om när man själv har kommit upp en aning ur depressionen, så kan man inte förstå, eller föreställa sig hur det är att förgås av ångest och depression, det känns som det var hundra år sedan man var så nere, och det kan kännas som att det inte ens var jag, utan någon främmande person, som bara kunde tänka på döden, och sätta sin egen död högst upp på önskelistan. Jag vet inte om ni andra känner det så, men det är så det fungerar för mig.
Idag kommer jag att försöka fokusera på det som är bra i livet, vilket är jävligt svårt, eftersom min eländiga sida inte har en enda sak som är bra med livet. Mitt förnuftiga jag vet att det finns massor med saker här i mitt liv som är jättebra… men min uppgivna sida kommer inte på en enda sak den tycker är skoj eller bra med livet. Det känns inte som jag är, eller har varit den glada och förnuftiga personen någonsin… det är som det jag skrev tidigare… man kan inte ens föreställa sig hur den glada sidan känns när man är nere som nu, och vice versa. Det är som att man inte är i samma universum som den där glada skiten som man föddes som. Jag kommer ju ihåg händelser som har gjort mig lycklig, jag kommer ihåg vad tillfreds och nöjd jag kunde känna mig, jag kommer ihåg händelsen, men jag kan inte känna hur jag kände då och där… det går inte, jag känner bara till en känsla i det här universumet jag hamnat i… och det är så jag mår just nu… skit,
Jag kan bara konstatera att det är det jag behöver hjälp med… hitta den där känslan som har varit borta helt, eller nästintill borta helt under flera år nu, den där känslan, eller rättare sagt känslorna som gör livet värt att leva… kärlek, glädje, lycka, samhörighet… you name it! Nu ska jag försöka sova en timme till, så ja har någon chans att klara av dagen som närmar sig nu… varje gnutta kraft jag kan få är ovärderlig i kampen mot det svarta monstret jag skall slåss mot idag.
