Going down
Jag håller på att knäckas totalt. Det svider i hjärnan och tankarna har svårt att formas till meningar och ord. Jag kan skriva ganska bra, vilket jag tycker är konstigt, eftersom jag inte klarar att fylla i några blanketter som skall skickas in till arbetsförmedlingen och a-kassan. Det blir helt stopp i huvudet, det är som ett magnetfält runt tankarna som stöter bort dom från varandra, så de blir bara meningslöst och stökigt i skallen. Jag har jävligt ont i mitt bäcken och ryggen, det strålar ner i mitt högra ben, och jag blir fan tokig snart.
Jag skulle behöva något lugnande, jag grejar inte att slappna av, det snurrar och svider i huvudet så att jag inte vet vad jag ska ta vägen någonstans. Nu tog jag en extra värktablett i alla fall. Det är inget kul att behöva ta extra tabletter, man mår skitdåligt när medicinen går ur kroppen. Jag har redan dragit upp dosen med både plåster och tabletter, vilket inte är så bra… men vad fan gör man? Jag försökte vara lite positiv och hurtig nyss, men det höll inte i sig särskilt länge. Just nu känner jag mig jävligt uppgiven… allting känns skit.
Jag behöver hjälp med alla dessa papper som skall fyllas i, samtal som skall ringas med mera. Det går inte hålla reda på alla tider och möten hit och dit, eller jo, möten och tider har jag ju i kalendern med påminnelser, så det brukar funka. Det som är jobbigast är att jag inte kommer ihåg vad som sägs och vad som vi bestämmer på möten och samtal. Jag har spelat in samtalen några gånger, men det blir samma sak när jag skall lyssna på inspelningarna… det grötar bara ihop sig i tankarna, och ingenting fastnar i huvudet.
Helt ärligt så skulle det vara skönast om man vore död… jag önskar att jag vore död. Jag vet inte hur jag skall orka vänta tills jag får hjälp… om jag får hjälp vill säga. Värken, den fysiska alltså, den tar död på mig. Vill försvinna från allting, grejar inte ens att ha ansvar för mig själv längre… det är för stort ansvar att ta hand om en familjefar som mig, jag fixar inte det. Jag skulle behöva en jättedos stesolid eller något liknande. Om någon har det och kan avvara en näve, eller byta mot någon annan medicin, så är ni välkomna. Heroin, morfin, kokain, eller vad fan som helst skulle duga… bara det bedövar värken i kroppen, men framför allt i själen.
Om du hör mig där uppe i himlen mamma, så är jag fan i mig redo att komma upp till dig nu. Jag saknar dig, behöver dina kramar och din trygghet… det gör ont i mig av saknad, jävla skitsjukdom som tog dig ifrån oss. Jag hatar den gud som gör så mot oss, det är ju fan sinnesjukt att inte hjälpa dem med svåra sjukdomar… visa dig om du finns, eller du kanske bara e en stor bluff. Ja, du är bara en bluff, det finns ingen som vakar över oss, det har jag nog förstått efter allt som man har gått igenom. Det kanske bara finns en gud för dom som är friska, rika, lyckade, tursamma, snygga och coola… vad finns det åt oss andra då? Jo, det finns sjukdom, sorg, smärta, depression, ångest, cancer, och en hel jävla radda med sjukdomar och olyckor.
Jag är positivt inställd nu… skoja bara, jag ser allt i svart, och det är så min verklighet är… det kan inte ens en riktig gud ändra på… bara jag själv, och det betyder att det är kört för mig.
