TheRymdBoy

Vilken skillnad det är på mitt mående när jag har träffat människor. Min själ håller på att vissna pågrund av avsaknaden av kärlek från mina medmänniskor. Det är riktigt svårt att inte ha någon mänsklig kontakt om man är just det… människa alltså. Jag känner mig alldeles varm inombords efter att jag har varit på min kbt idag. Egentligen var det inte något speciellt, utan det är mer själva grejen att få prata med människor… och jag märkte till och med att jag blir nyfiken på andra människor, och det är något som jag inte har känt på länge.

Jag måste försöka att komma igång med arbete igen, det är något som måste ske ifall jag inte ska skrumpna ihop helt i själen. Det skulle nog gå på ett ut med min värk, för jag blir mer smärttålig när jag mår bra i själen har jag märkt. Egentligen skulle jag ha haft en helvetesdag om det hade varit samma aktiviteter som idag, men om jag varit ensam och dyster. Nu är det ju inget mirakel som skett, jag känner mig fortfarande rätt låg i grund och botten… men det lyfter rejält när man har trevligt.