Allting är svårt
Jag har något fel i huvudet, och det gör mitt liv helt jävla skitjobbigt. När jag tänker tillbaka på mitt liv så kommer jag ihåg att jag kände likadant då jag var yngre, som jag gör nu, jag kan inte tänka klart. Känslan som jag hade när jag satt vid matbordet hemma och försökte koncentrera mig på två enkla mattetal, är i stort sett densamma som jag känner när jag trettiosju år senare försöker få någon ordning på räkningar och andra papper.
Jag är ju deprimerad och utbränd, och det gör ju att hjärnan inte klarar de saker den gjorde innan, särskilt svårt är det med koncentrationen och minnet, framförallt närminnet. Nu funderar jag på hur mycket depressionen orsakar av de problemen, det kanske är någon bokstavskombination som orsakar det hela, eller en del av problemet. Annars skulle jag alltså ha varit deprimerad som trettonåring, vilket jag är ganska övertygad om att jag inte var.
Jag kommer från en riktig kärnfamilj där kärleken var stor. Jag hade en idyllisk uppväxt, men morsan var döende i cancer när jag var elva år, men jag minns inte att jag var ledsen eller orolig, de såg nog till att inte visa att de var rädda eller ledsna mina föräldrar… om man nu inte skulle ha förträngt det på något sätt, men det verkar inte troligt. Vi flyttade ifrån våra kompisar samma år, men eftersom det var till värsta idyllen var det mestadels skoj, och jag hade ju brorsan med mig.
Nej, min barndom har inte svaret på varför jag har haft svårt att koncentrera mig hela mitt liv. jag ska tillägga att jag låg långt före mina klasskamrater vad gäller inlärning, och det fast jag fick börja ett år för tidigt. Att jag hade det lätt för mig har faktiskt många gånger varit ett hinder, eftersom jag lätt blev uttråkad när det var för lätta uppgifter. Jag har också märkt att jag orkar koncentrera mig och jobbar extremt mycket bättre om det är utmanande uppgifter, gärna nya och intressanta.
Jag måste lyssna med min psykolog om vad hon tror om det hela, man kan ju alltid kolla för säkerhets skull. Värken har som vanligt plågat mig ordentligt idag, förmiddagen var hemsk… jag låg och sparkade med benen för att få värken i dem att mildras en lite, liten aning. Jag har haft en tuff vecka hittills, och jag hoppas att den blir lite bättre när vi går in i andra halvan av veckan.
