Terapi....
Nu har jag klarat av mitt första möte på KBT:n, och det kändes ok. Jag är ju rutinerad på dessa kurser, eftersom det har blivit två innan den här. Teorin och iden med hela grejen är rätt så självklar om man har varit på en kurs tidigare… eller kurs och kurs, de kallar det för terapi. Första gången jag gick på kbt, så tyckte jag också att det var rätt så självklara saker vi talade om, allt var väldigt logiskt, men om man inte har tänkt på det innan, så kan jag förstå att man känner att man har lärt sig något.
En och en halv timme per kurstillfälle… det blev jävligt tungt rent värkmässigt, men det är det nog värt. Jag känner mig så avslagen till allting. Jag som brukar vara nyfiken på människor och gillar att prata med nya människor… jag känner mig bara mätt på allt. Allting är bara samma färg, grått, grått, grått… och ibland svart. Visst kan jag ha nytta av terapin, men jag tror nog ändå att det är värken som har satt mig i den här sitsen. Om värken skulle vara borta en dag så skulle nog det mesta komma automatiskt.
Egentligen så tror jag att de andra som var där är i sämre skick än mig. Jag skulle nog inte vara deprimerad om jag inte hade mina fysiska hinder, ryggont och värk i bäcken och benen. De andra verkade vara friska, förutom möjligen en gubbe som var i farsans ålder. Jag kommer inte överleva om jag inte slipper lite av den här värken, så är det nog. Jag undrar om alla de andra som var där på terapin idag har självmordstankar. Jag vet ingenting om vad de tänker, jag kunde inte ens se att de var deprimerade… undrar om det syns på mig? Jag tror inte det faktiskt.
Jag skulle vilja prata lite djupare med någon av de andra som var där… det skulle vara intressant att kolla om det snurrar samma saker i våra huvuden. Det är ingen kul kväll framför mig värkmässigt, fast det är inte värken som dödar en… det är livsledan, eller depressionen som de kallar den. Jag tänker på självmord varje dag, det ska jag erkänna, men det är bara när jag mår sämre än sämst, som det känns som att det är nära till det beslutet. Jag ska försöka att skriva rakt från hjärtat en gång, helt utan filter på mina tankar.
