TheRymdBoy

Idag skall jag försöka röra på mig lite mer än igår. Jag gick inte en enda promenad igår, dels hade jag för ont i bäckenleden och ländryggen, men det var mycket det psykiska som hindrade mig. Jag började dagen med att ordna med räkningarna, och det var ingen smart idé. Jag blev så jäkla stressad av att gå igenom högen av räkningar så jag mådde skit. Det är helt sjukt vad man kan dippa i humöret snabbt, från helt ok till jättelåg på några minuter. Jag tog till mitt vanliga beteende för att klara mig ur den där värsta depressionsångesten. Det blir nästan alltid bättre när man har sovit, så jag lade mig i fosterställning och tittade rakt fram med min tusenmilablick, tills jag somnade.

Det kändes bättre när jag vaknade igen, inte så jag var glad och uppåt, men det kompakta mörkret som skrämmer mig var inte där när jag vaknade. Eftersom jag låg ner hela dagen igår så hade jag jävligt ont i Si-leden, den mår bra av lagom med promenader, så det ska jag försöka göra idag. Promenaderna gör också gott för humöret, och jag behöver verkligen varje boost i rätt riktning som jag kan få. Det fungerar med mänskliga kontakter också, så därför ser jag fram mot KBT:n imorgon. Jag brukar få ångest precis när jag ska iväg på någonting, och det ställer till det ibland, eftersom jag lätt tar den minst jobbigaste vägen ur situationen… flykt.

Det är lite pinsamt att ha så dåligt minne som jag har fått, det är depressionen som orsakar det, men jag tror att all stress som bränner ut oss gör samma sak med hjärnan. Jag kommer på mig själv att skriva samma sak om och om igen, och jag får höra av min familj att jag frågar samma sak om och om igen, vilket gör frun skitirriterad. Jag förstår att det är lite jobbigt att jag upprepar mig hela tiden, men jag tycker ändå att min fru borde ha en viss förståelse för mig i min situation. Det tar jag som ytterligare ett tecken på att skilja mig med henne. Jag orkar inte gå igenom en sådan stor grej som skilsmässa just nu, så jag får se tiden an.

Jag har ingen lust att gå ut och gå, men jag vet att jag borde göra det. Jag blir irriterad och stressad av fruns tjat på mig, hon tjatar om att jag skall gå med på hundpromenaderna. Egentligen borde jag vara tacksam mot henne som får ut mig, men jag känner att pressen hon sätter på mig stressar upp mig i onödan. Det skulle nog inte bli några promenader om jag inte hade någon som tjatade på mig som hon gör, så jag får väl försöka att se hennes tjat som något positivt och inte något negativt. Jag ska försöka få ett par samtal gjorda under dagen. Det är förnyelse av recept och ett samtal till försäkringskassan som skall göras, visserligen finns det flera samtal som behöver göras, men det får duga med två idag.