Låååångt inlägg
Mitt mående har varit lite bättre den senaste veckan, vad det beror på vet jag inte, men det skulle kunna vara medicinen eller kbt:n. Jag faller ner i det mörka hålet lite då och då, och oftast beror det på att det är bråk här hemma, eller att det är jobbigt med ekonomin eller något som strular. Jag tror att allting som ligger utanför min kontroll är påfrestande. Det går väldigt fort från helt ok mående, till det mörkaste mörker. Ibland, eller oftast så räcker det med en obetydlig motgång för att falla handlöst ner i mörkret.
Min värk har varit lite mer hanterbar ett par dagar nu, men det vänder ju lika snabbt som humöret, och faktum är att bara idag så har jag varit ena stunden nere på en tvåa på vas-skalan, för att sedan hamna på en sexa och tillbaks på en trea. Jag märker tydligt på mitt mående att det följer värken nästan slaviskt, men inte alltid. Med tanke på att jag var djupt nere i mitt mörker i förmiddags, så är jag faktiskt rätt nöjd i skrivandes stund.
Jag har fått ännu fler orsaker till att må dåligt över. En av mina närmaste har blivit sjuk, och det ser inte så bra ut… men vi vet inte så mycket ännu, annat än att det är någonting som ser ut att vara illa. Den anhöriga är den person som står mig närmst, om man inte räknar med mina barn. Jag har sagt till mig själv att om det går åt skogen för honom så hänger jag med… oavsett om det innebär att svika resten av mina anhöriga. Jag tror inte att det finns en chans för mig att överleva utan honom… han är en del av mig.
Jag har så mycket skuldkänslor… varför kunde det inte vara jag som har blivit sjuk? Det var samma sak när vi var små, och jag tror att jag har haft skuldkänslor över det hela livet. Det var ju inte mitt fel att jag fick vara frisk då, medans han var sjuk, men det har alltid varit så frustrerande att inte kunna ta en del av det jobbiga han har gått igenom. Jag har varit i den situationen några gånger nu, just den där känslan av att man skulle vilja att sjukdomen hoppade över på mig istället, jag kan ta fighten istället, men det fungerar inte, och det är så jävla frustrerande så jag blir galen.
Det gör betydligt ondare att stå bredvid en man håller kär, när denne kämpar mot sjukdom… än att själv vara den som kämpar. Det skulle inte vara någon tvekan för de flesta som hamnar i en situation där ens anhörig kämpar mot något svårt, att byta plats med denne. Det finns inte många saker som är så jobbiga som att se någon man älskar ha det svårt och kämpar o plågas… det är tortyr för ens själ. Så ser min vardag ut nuförtiden.
Jag har visserligen kämpat mot mycket elände själv, men det går inte att jämföra. Dessutom så är jag som person väldigt känslig för orättvisor och klarar inte att stänga av mina känslor, inte ens att se någon som man inte känner, lida, går obemärkt förbi. Det kan vissa gånger bli lika intensivt som när en anhörig lider. Alla dessa katastrofer som man har blivit väldigt illa berörd av. Det har varit Estonia, 9/11, Rwanda, Tjetjenien, tsunamin, Haiti, Japans tsunami med efterföljande kärnkraftsolycka… m.m.
Jag verkar lida med varenda människa på det här klotet, och jag lider för klotet självt också. Jag går sönder i själen när jag tänker på regnskogarna över hela vår jord som huggs ned, så även alla fiskbestånd, de stora däggdjuren i haven, såsom blåvalar och grindvalar… överallt finns det ofantliga lidanden. Jag tror att det finns tretusen tigrar kvar i hela världen, och det finns en handfull noshörningar, bergsgorillor och tusentals andra arter som försvinner i snabbare takt än vi hinner uppdatera våra databaser.
Allting som människan ställer till det med, kunde ha undvikits om vi levde med naturen istället för av densamma. Jag tror inte att vi kommer att klara av det här, det ligger liksom i människans natur att utnyttja det som går… och det har verkligen våran fauna fått känna på. Vi kommer att hugga ner träden så länge det finns några kvar. Även om det bara fanns ett enda träd kvar på jorden så skulle det vara i omedelbar fara. Tänk hur mycket det sista trädet skulle vara värt… tänk sedan på vad den giriga människan skulle göra med det trädet ifall han skulle få en kvadriljons miljarder dollars för det? Vad blir er gissning? Ja, jag skulle tro att det trädet skulle bli sålt till högstbjudande, även om det innebar att det absolut sista trädet skulle huggas upp till kaffeved framför våra ögon.
Vi har ett hårt jobb framför oss om vi skall kunna vända den här skutan.
